Högt aktad, respekterad.
Bespottad, illa omtyckt.

Cafés modechef Daniel Lindström väcker känslor vad han än tar sig för. Är det inte det ena - ja, då är det oftast det andra. Men vad som inte kommit fram är hur han själv ställer sig till den storm av känslor han är föremål för. Inför den högt emotsedda festen i kväll där "Cafés Stora Modepris" ska delas ut till de som gjort sig förtjänta av det under det gångna året, lät Fashionisto

- I början läste jag alla kommentarer - nu bryr jag mig inte, säger Daniel Lindström, angående den hatiska respons hans blogg på café.se ständigt utsätts för. Jag kan skriva en helt vanlig nyhet på bloggen och sedan lägga in en bild på mig själv allra längst ner och ser jag då att det inlägget fått tio kommentarer vet jag ju vad de handlar om. Då öppnar jag inte ens kommentarsfältet för att läsa.

De stora svenska varumärkena får riklig exponering på bloggen. Acne är mer omskrivet än något annat. Det väcker naturligtvis också känslor, och - allt som oftast - ont blod.

- Men det där är en fråga om tid också. Jag har ett fullspäckat schema och två små barn hemma. Och bloggen ingår egentligen inte ens i mina uttalade arbetsuppgifter - då är det inte alltid så lätt att förmå sig själv att gå upp sex på morgonen för att skriva ner några inlägg. Det stämmer att de stora märkena får mer utrymme än de små. Men så är det ju också hos dem det händer saker hela tiden och de är också duktigare på att berätta för mig när de har något på gång. Det där skiljer sig ju också åt från märke till märke. Acne är i kontakt med mig hela tiden, medan Tiger inte är det - det är klart att det märks på bloggen.

Men han uttrycker också viss självkritik:

- Det man önskar att man hade tid med är ju att titta på märkena med mer kritiska ögon. Att kunna säga till Whyred om de skulle göra en dålig visning. Det bedrivs nästan ingen modekritik i Sverige - dit har vi inte kommit riktigt än.

I kväll delas Cafés Stora Modepris ut för sjätte gången. Daniel Lindström gläds åt att arbetet med att utse vinnarna i de olika kategorierna blir svårare och svårare för varje år. Inte minst den tyngsta: "Årets designer"

- 2003 vann Jonny Johansson för Acne. De var helt överlägsna. Och det de hade gjort dittills var en massa smala jeansmodeller och en kavaj. Och jag minns det så tydligt: hur jag provade den där kavajen, vilken usel passform den hade och vilken dålig kvalitet det var på Acne på den tiden. Jag har fortfarande kvar kavajen och den är inte rolig att prova på sig själv! Men numera har vi kanske tolv varumärken som är med och slåss om titeln. Det är så mycket som har hänt på de här sex åren inom svenskt mode och det gör det här priset väldigt roligt att dela ut!

Trackback-URL för detta inlägg: