Med vårens "Brit-ish"-kollektion jobbar SoloUniko vidare för att försöka etablera sig i en stenhård bransch. De brittiska influenserna som profilerat märket sedan starten är kanske mer tydliga nu än någonsin tidigare i en grym kollektion. I den egna butiken på Bergsundsgatan, nära Hornstull, träffade undertecknad de båda för att få veta mer om ryktena som surrar i branschen om märket, men gick bet. Något mer om dessa gick inte att få ur dem. Desto lättare att få reda på nyheter till hösten, anekdoter om svårigheten i att producera deras kläder och planerna på att växa utanför, snarare än innanför, Sverige.

Det är lite rörigt på SoloUnikos kombinerade kontor och butik. Här, som på så många andra ställen, pågår Sam Lamberts och Charlotta Jakobssons arbete med S/S -09-kollektionen för fullt och arbetet blir inte direkt lättare av att alla samples görs av Sam och Charlotta själva. Anledningen är, menar dem, att SoloUnikos plagg sätter fabrikerna på svåra prov. För svåra, ibland:

- Om vi vill ha en button down-skjorta kan vi få tillbaka en som inte är button down, säger Sam Lambert på sin karakteristiskt sävliga engelska.
- Om man inte gör traditionella saker kan det faktiskt ofta spara tid att göra alla prover själva, fyller Charlotta Jakobsson i.
- För ett par år sedan skickade vi iväg en skiss på en hoodie till en fabrik i Portugal. Efter ett tag meddelade de oss att de hade försökt producera ett prov, men att huvan hade blivit alldeles, alldeles för stor. Men då svarade vi att det var ju precis så vi ville ha den! Svaret från fabriken kom snabbt: "Ni har den på fredag!" säger Sam.

- Många fabriker har det tekniska kunnandet, men inte det riktiga fashion-tänket. Om vi hade jobbat på fabriken själva hade det inte varit några problem alls, säger Charlotta, halvt på skämt, halvt på allvar. Det är därför vi verkligen försöker lägga produktionen i Europa: för att ha möjlighet att besöka den på plats.

  

I dag sker produktionen mycket riktigt i Estland, Serbien och Portugal, men läderväskan som är ny för den här våren är gjord i Indien, som behärskar just läderproduktionen bättre än kanske någon annan. Till hösten får nämnda bruna laptopväska sällskap av läderjackor, -skärp och -väskor i andra färger och den medvetna strategin att ha många olika material med i sina kollektioner verkar stå fast.

  
 

Dagens fem återförsäljare (Katitzi, kontra:stockholm och NK Aware i Stockholm, Holmlunds i Uppsala och 111VOX på webben) behöver inte nödvändigtvis bli så många fler. 15-20 butiker i Sverige är ett slutmål och om man riktar fokus på någon särskild marknad så är det snarare den utländska än den svenska. London, där man sålde i ett par butiker alldeles i början, hägrar, och stödet från kunderna får de båda att hoppas på en lång framtid för märket:

- När vi började med det här var vi ju båda medvetna om att det skulle ta oerhört mycket tid och pengar att komma någonvart. Min pappa är egenföretagare, så är det någonting jag lärde mig när jag var liten är det att det tar tid att etablera ett varumärke. Moderådet brukar säga att just det tar fem år och vi är ju på vårt tredje, så ... Jag vet inte varför, men folk är väldigt hängivna vårt märke och otroligt supportande, säger Charlotta Jakobsson.
- Vi hade ju en hype med sjalarna, säger Sam. I en av butikerna vi säljer dem i känns det som att vi inte hinner fylla på, innan de är slut igen.

Men en sjal gör ingen outfit och det gör inte enskilda plagg heller överlag, verkar den rådande meningen på märket vara:
- Vi vill tänka att vi säljer stil snarare än kläder, avslutar de båda.