Tre starka herrkollektioner på Beckmans slutvisning
Det spelar ingen roll hur grått, monotont och "bärbart" svenskt mode överlag uppfattas: sistaårseleverna på Beckmans visar år efter år i sina examenskollektioner upp en annan, ljusare, lekfullare och mer kreativ sida än kanske någon annan gör i landet. Därmed inte sagt att det saknas influenser, referenspunkter och förebilder i det som redan gjorts i modeväg, men då med främsta inspirationskälla hos de stora internationella modehusen. I år exemplefierat genom det korta byxbenet, sandalen och blandningen av högteknologiska material och naturliga på herrsidan och blommigt, flickaktigt med mycket 80-talsinfluenser bland damkläderna.
Bland årets sistaårselever på Beckmans var uppdelningen solklar: de tre killarna gjorde herrkollektioner. Med tanke på den här bloggens inriktning var det också mot Adam Gauffin, Ken Fujimoto och Björn Bryngelsson undertecknad riktade allra störst intresse.
Adam Gauffin har redan funnits ute med sina kläder hos bland annat Tjallamalla och Aplace på PUB. Kollektionen han visar på Berns är lekfull, men bärbar. Den plastiga känslan i kvaliteterna är genomgående, i detaljer, såväl som i hela plagg. Det är en trendig kollektion med mycket gråtoner, men som också tangerar det svarta och vita. Lager-på-lager och den vågade blandningen mellan funktionsmaterial och naturliga diton har vi sett förr, men går väl i tiden.
Ken Fujimoto spretar med sin kollektion. Med basen i de ryska influenserna satsar han mycket påsynligt genomarbetade prints kombinerat med många arméinfluerade plagg. Men här finns också plats för nörden och det dressade och de få plagg som visas upp ger en rik provkarta på Kens kompetens. I sin helhet har kollektionen många plagg som känns genomarbetade och den är omfångsrik, men tyvärr också lite svår att ta in och lite ojämn, i färgval såväl som i finish. Plus dock för någon som verkligen vågar gå utanför den gängse normen och visa att det går att göra herrkläder på ett nytt sätt.
Björn Bryngelssons kollektion är den mest moderna och den som är lättast att ta till sig av de tre. Men inte tråkig för det! Det korta byxbenet är genomgående och, precis som han var inne på i inlägget tidigare i dag, har han jobbat mycket med att omtolka de typiska detaljerna för den klassiske gentlemannen. Kavajslagen är understundom borta, medan andra gånger extra framträdande, knapplösningar blandas det hej vilt med, liksom kragar och skärningar. Det hela känns väldigt svenskt (klassiskt, men med en twist), fast med ett ovanligt bra resultat. I slutet chockar Björn med en illgrön kostym, men annars är det trygg gråskala som gäller. Det är den mest skräddade kollektionen av alla, fast i ett väldigt modernt och fräscht utförande.
Adam Gauffin.
Ken Fujimoto.
Björn Bryngelsson.
Bilder: thefashionist.se.
Tom Hedqvist, rektor på Beckmans: Hur tycker du att Beckmans står sig i konkurrensen 2008? Vad är Beckmans idag?
- Varje år har sin prövning, men vad jag märker generellt är att omvärldens fokusering på mode blir större och större och det sätter större prov på studenterna. Det gör att nivån och förväntningarna skruvas upp. Det jag kan känna är att det som visas upp inte är lika experimentiell längre, utan bygger mer på en personlig tanke på en hög nivå. Tidigare kunde det vara experimentiellt utan tanke, men nu har man en egen idé om sömnad och tillverkning och det som utmärker oss som högskola är att det ju måste vara hög nivå överallt. Men samtidigt är det kanske lite svårt för mig att ha distans till studenterna, när jag har haft dem här i tre år.
Lotta Ahlvar, vd för Svenska Moderådet: Vad tyckte du om visningen?
- Jag tyckte det var jättefint! I år är jag opponent för första gången (för Frida Hovslagare), så jag kanske inte ska säga för mycket om varje kollektion, men det jag såg var mycket 80-talsinfluenser i nyfolktning; man flirtar med designers från den tiden. Jag gillade också att man gillade att göra det enkla. Det brukar vara mycket svåra grejer annars, men det här var en jättebra visning som var väldigt inspirerande!
Bland årets sistaårselever på Beckmans var uppdelningen solklar: de tre killarna gjorde herrkollektioner. Med tanke på den här bloggens inriktning var det också mot Adam Gauffin, Ken Fujimoto och Björn Bryngelsson undertecknad riktade allra störst intresse.
Adam Gauffin har redan funnits ute med sina kläder hos bland annat Tjallamalla och Aplace på PUB. Kollektionen han visar på Berns är lekfull, men bärbar. Den plastiga känslan i kvaliteterna är genomgående, i detaljer, såväl som i hela plagg. Det är en trendig kollektion med mycket gråtoner, men som också tangerar det svarta och vita. Lager-på-lager och den vågade blandningen mellan funktionsmaterial och naturliga diton har vi sett förr, men går väl i tiden.
Ken Fujimoto spretar med sin kollektion. Med basen i de ryska influenserna satsar han mycket påsynligt genomarbetade prints kombinerat med många arméinfluerade plagg. Men här finns också plats för nörden och det dressade och de få plagg som visas upp ger en rik provkarta på Kens kompetens. I sin helhet har kollektionen många plagg som känns genomarbetade och den är omfångsrik, men tyvärr också lite svår att ta in och lite ojämn, i färgval såväl som i finish. Plus dock för någon som verkligen vågar gå utanför den gängse normen och visa att det går att göra herrkläder på ett nytt sätt.
Björn Bryngelssons kollektion är den mest moderna och den som är lättast att ta till sig av de tre. Men inte tråkig för det! Det korta byxbenet är genomgående och, precis som han var inne på i inlägget tidigare i dag, har han jobbat mycket med att omtolka de typiska detaljerna för den klassiske gentlemannen. Kavajslagen är understundom borta, medan andra gånger extra framträdande, knapplösningar blandas det hej vilt med, liksom kragar och skärningar. Det hela känns väldigt svenskt (klassiskt, men med en twist), fast med ett ovanligt bra resultat. I slutet chockar Björn med en illgrön kostym, men annars är det trygg gråskala som gäller. Det är den mest skräddade kollektionen av alla, fast i ett väldigt modernt och fräscht utförande.
Adam Gauffin.
Ken Fujimoto.
Björn Bryngelsson.
Bilder: thefashionist.se.
Tom Hedqvist, rektor på Beckmans: Hur tycker du att Beckmans står sig i konkurrensen 2008? Vad är Beckmans idag?
- Varje år har sin prövning, men vad jag märker generellt är att omvärldens fokusering på mode blir större och större och det sätter större prov på studenterna. Det gör att nivån och förväntningarna skruvas upp. Det jag kan känna är att det som visas upp inte är lika experimentiell längre, utan bygger mer på en personlig tanke på en hög nivå. Tidigare kunde det vara experimentiellt utan tanke, men nu har man en egen idé om sömnad och tillverkning och det som utmärker oss som högskola är att det ju måste vara hög nivå överallt. Men samtidigt är det kanske lite svårt för mig att ha distans till studenterna, när jag har haft dem här i tre år.
Lotta Ahlvar, vd för Svenska Moderådet: Vad tyckte du om visningen?
- Jag tyckte det var jättefint! I år är jag opponent för första gången (för Frida Hovslagare), så jag kanske inte ska säga för mycket om varje kollektion, men det jag såg var mycket 80-talsinfluenser i nyfolktning; man flirtar med designers från den tiden. Jag gillade också att man gillade att göra det enkla. Det brukar vara mycket svåra grejer annars, men det här var en jättebra visning som var väldigt inspirerande!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Hej!såg att du skrivit något om stuk manufaktur i din förra blogg.. känner du möjligtvis någon som jobbar där? :)
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/19590740
http://app.blogg.se/trackback/ping/19590740
