När Martina Bonnier häromveckan släppte boken "Fashionista" var det kanske den bästa tändvätska den gamla "väskdebatten" kunde få. Återigen är kvinnors (lyx-)konsumtion föremål för diskussion och Fashionisto fick en kort, men späckad intervju med författarinnan själv under förmiddagen om boken, responsen och henne själv, men också om svenskt herrmode - och vilket märke hon själv kommer hålla ögonen på under den närmaste tiden.

Hur ser du på hur boken har tagits emot och den respons som den har fått?
- Jag säger som min förläggare att de som kritiserat boken verkar inte ha läst den. Ingenstans har någon som varit kritisk skrivit att de faktiskt läst boken. Jag tror faktiskt inte de läser modetidningar över huvud taget. Jag älskar mode! Och jag har jobbat otroligt seriöst med mode under en lång tid och gör det fortfarande. Jag tror att de som skrivit om boken har svårt att relatera till det. Mode är glamouröst. Det kan vi tycka vad vi vill om, men det funkar så. Jag brukar dra paralleller till mina kollegor på de internationella modemagasinen. Har någon kollat vad de har på sig? Jag representerar oavbrutet och när jag är utomlands brukar jag alltid bära mycket kläder från utländska designers. Jag tänker på sådant, det är viktigt för mig och jag är stolt när jag har det.

- Det är fantastiskt för mig. Jag har varit med så länge och kan lika mycket om Lindex som om Gucci - det är mitt jobb! Och jag kan helt ärligt säga att jag tycker det är lika roligt att följa hur Odd Molly växer sakta men säkert, som att sitta och titta på Chanels haute couture-visning.

I dina ögon, hur mår svenskt herrmode?
- Jag tycker det mår bra. Det är ju nytt alltihop, väldigt nytt. Jag tycker jag har en uppgift som moderedaktör att lära män läsa modetidningar. Det är ju också något som är nytt för män. Kvinnor är ju vana vid att läsa modemagasin, men man märker det mer och mer nu att stil och kläder inte längre är något omanligt. Sedan har ju vi svenskar lätt för att snappa upp trender, vi är ju kända för det. Men det går ju inte att jämföra. Herrmodet är ju en tredjedel av vad dammodet är. Men jag tycker det är enklare att jobba med killar. Om man pratar killmodeller så tar det ju fem minuter att styla en kille, men kan ta över tre timmar med en tjej.

Vad tror du om framtiden? Vad har vi att vänta om, säg, fem år?
- Jag tror det sker en naturlig utrensning. Det är lite för många nu som hoppas på att rida på vågen. Men det man märker är ju att det är färre och färre som bara gör damkläder. Tidigare gjorde ju många inte ens accessoarer, men nu har det skett en stor förändring och nu behöver man och ha stor kapacitet. Det finns ju andra exempel på hur man klarar sig. Man kan ju vara duktig på branding, till exempel, som Acne är ett bra exempel på. Men det behövs en helhet på ett helt annat sätt än tidigare.

Finns det något särskilt namn på någon designer eller något märke, som du tycker verkar ha stor potential?
- Just nu är jag nyfiken på Nikolaj d'Etoiles. Jag har inte läst så mycket om dem, men de står på min lista att titta närmare på. Det behövs någon som gör något annat än det jeans- och streetbetonade modet. Där är vi ju fantastiskt duktiga, men nu börjar jag bli riktigt trött på det.

Martina Bonniers bok "Fashionista" (Wahlström & Widstrand) släpptes den 8 april. Martina Bonnier är till vardags modechef på tidningarna Damernas Värld, DV Mode och DV Man.