36-åriga Anna Werner är lugn och fridsam. Hon beskriver de svarta väskor hon producerar under den egna labeln w.e.r.n som sobra och subtila. En urstark vårkollektion, märkets första riktiga, har sålts in till ett tiotal butiker, både i Sverige och Danmark, lägger en viktig grund för den fortsatta satsningen. Anna, som i över tio år varit en liten del av stora, stora varumärken gör sig redo för att nu stå på egna ben. Och passar samtidigt på att med glimten i ögat skicka en passning till oss killar för vår oförmåga att våga bära väska:
 - Jag tycker det är fascinerande när man som kille inte har en väska. Var stoppar man alla sina saker då? Jag tycker det är ett litet konstigt ställningstagande.

Läs också: Svenska väskor: Sandqvist.

w.e.r.n. är svarta skinnväskor i olika storlekar och format, alltifrån små damhandväskor till stora unisex-modeller. Uppdelningen mellan vilka modeller som är "killväskor" respektive "tjejväskor" är tydlig för Anna Werner:
- Jag själv har nog en ganska klar bild av att "den här modellen är en killväska" och tvärtom. Jag inser att det kan vara ganska flytande, men det finns ju små handväskor i min kollektion, som är svåra att se som typiska "killväskor", säger hon.



- Våren är min andra kollektion. Den förra, som var lite mer av en provkollektion, såldes förra våren, bland annat på NEU, och gick jättebra. Och jag tycker att jag har kommit igång ganska bra för att vara ett nytt märke.  

Något som kanske inte är så svårt att förstå. Det räcker rentav med att titta på den sju modeller stora vårkollektionen och har man Anna Werners gedigna modebakgrund i åtanke framstår förutsättningarna för en succé som mycket goda. Hon har en utbildning på Beckmans i ryggen. Gick ut 1997 för ett jobb på Peak Performance och sedan vidare till H&M, där hon blev kvar i fem år som accessoardesigner. När hon ville göra skor sökte hon sig till Don Donna. Ett varumärke som precis efteråt köptes upp av Wedins - "Det var ju en lite oväntad vändning" säger Anna - och kort därefter gjorde sparkrav från de nya ägarna att hennes kontrakt blev uppsagt. Ett öde hon i dag är tacksam för:
- När jag blev uppsagd var det ju ett riktigt guldtillfälle att starta eget. Tidigare skulle jag nog inte ha haft modet att gå och själv säga upp mig, men nu hade jag varit länge i branschen och hade mycket kontakter varav många flyttade runt mycket på olika jobb, så man kunde dra nytta av dem.

Anna valde till slut ett designerjobb på frilansbasis och bland hennes nuvarande uppdrag - vid sidan om w.e.r.n. - finns jobb på Hopes accessoaravdelning och i Tiger of Swedens skodesignerteam.

Med sävlig göteborgska poängterar hon flera gånger under intervjun hur glad hon är över hjälpen hon får av olika personer. Agent och ansvarig för säljet är exempelvis Black Market-ägarinnan Cicci Wallin, som ni fick läsa om här på Fashionisto redan i går. Tillsammans med den erkänt starka produktportföljen har Cicci, med sina kontakter, sin rutin och sin säljande personlighet, varit starkt bidragande till att den första kollektionen av w.e.r.n.-väskorna säljs på fyra av sex Weekday-butiker (Götgatan och Drottninggatan i Stockholm, Uppsala och Göteborg), Rodeo i Uppsala och en handfull butiker i Köpenhamn, bland annat Illum och i Henrik Vibskovs flagship store. Denna, den andra kollektionen och alltså den första "riktiga" består av sju svarta väskmodeller i skinn, i prisspannet 1000-3000 kronor.
Hur motiverar du det priset?
- Det är ju skinnväskor, så då kommer man inte undan i pris. Framförallt inte i de kvantiteterna jag gör (några hundra väskor per säsong, Fashionistos anm.). Och jag hoppas att man ser att man får något som håller länge och är värt det man lägger ut. Sedan får man gärna köpa flera modeller, men jag hoppas att man använder dem under flera år. Jag vill också lägga mig på en nivå där man ändå ska kunna köpa väskorna om man gillar dem, där det är ett rimligt pris. Och sedan vill jag ligga under "de svenska undren" (de stora svenska märkena, Fashionistos anm.) i pris.
Du har produktion i Kina, varför då?
- Kina kan ju! Det beror ju helt på vilken fabrik det är. Jag hade en kontakt där sedan tidigare och jag gillade leverantören. Jag skulle gärna ha produktion i Europa också. Då kan man jobba med andra kvantiteter och dessutom åka och besöka fabrikerna i en helt annan utsträckning. (Ett välkänt fenomen är att asiatiska fabriker i allmänhet och kinesiska fabriker i synnerhet kräver produktion av stora kvantiteter, men då gör det bra och till ett konkurrenskraftigt pris.) Men min fabrik hoppas och tror att jag ska växa, de gör en storsatsning på mig!

Anna Werner har en ganska otypisk, nästan lite filosofisk inställning till väskor. Som när hon ska beskriva höstens kollektion:
- Jag utgick till en början från två spår, kan man säga. Och av dem fastnade jag i någon sorts diamantform. Jag tycker det är härligt att se på formen: vad kan man göra med en väska? Det är en kropp och ett handtag. Det finns ju hur många väskor som helst redan, men jag tycker man kan ta det vidare och inte bara göra bas. Jag gillar bas och kommer nog göra basiga väskor också någon gång, men nu har jag tittat på något annat och då utgått från den slipade formen. Självklart vill man att väskan ska synas! Mina produkter skriker inte, de är ganska sobra och subtila, tycker jag. Och det är samma sak med loggan. Jag vill inte ha för stora loggor, det ska vara din väska. Folk ska fråga först om var väskan kommer ifrån och då ska man få berätta om sin väska. Har man stora loggor på väskan blir det märkets egen väska, inte ens egen.



Vad tycker du om killars inställning till att bära väska?
- Jag tycker det är fascinerande när man som kille inte har en väska. Var stoppar man alla sina saker då? Jag tycker det är ett litet konstigt ställningstagande. Men jag tror det har förändrats mycket de senaste åren. När jag började på H&M kändes det som att det enda man kunde göra var sport- eller arméinspirerade väskor. Herrväskor och herrmode i allmänhet har en stabilare grund. Man har några grundpelare att stå på i stället för tjejernas kläder som snurrar runt så väldigt fort.

Du har gjort sju väskor i din första kollektion och alla är svarta. Varför då?
- Det finns flera anledningar. En är att ... jag är svart! utbrister till hudfärgen ljusa Anna. Jag älskar svart! Sedan är det ju en färg som funkar till allt och som går hem. Den tråkiga aspekten är kvantiteten i produktionen, att jag var tvungen att välja en färg för en så liten kollektion. Tanken är ju att jag ska kunna välja färger själv sedan, men märket kommer alltid ha sin grund i svart. Jag vill att de ska hålla i stil länge! Man ska kunna ha en modell i en säsong och sedan kanske en köpa en ny och sedan gå tillbaka till den gamla. Man äger mina väskor själv, det ska inte vara så att tiden äger den.